Inblick. Utblick. Ögonblick.

Eller egentligen borjade besoket i mitt vardagsrum. I alla fall mig vetandes.
For nagra kvallar sedan sa skulle jag dra for gadinerna i vardagsrummet. Plotsligt tyckte jag att nagonting rorde sig i ogonvran. Pa gardinen satt en stor luden, prickig spindel. Nu ar inte jag den som tycker att det ar jattelaskigt med spindlar. Sa lange de ar sma far de springa runt inomhus utan att det gor mig sa mycket. Men nar det handlar om spindlar av storre storlekar sa foredrar jag om de atminstane ar utanfor huset. Jag overvagde min val... Hur skulle jag fa ut/bort spindeln? Eftersom jag snabbt overgav tanken pa att forsoka lyfta bort spindeln med mina hander sa kandes det som att losningen att snallt bara ut honom i tradgarden sa att han kunde fortsatta sitt spindelliv i godan ro var mycket avlagsen. I mina ogon var ond, brad dod den enda losningen.  Nu var det ju sa ar Herr Spindel satt pa gardinen. Bakom gardinen fanns fonstret, med glas i. Givetvis fick glaset inte krossas. Jag gjorde ett halvhjartat forsok att krossa Herr Spindel, men givetvis kilade han ivag sa som bara spindlar kan. De foljande minutrarna agnade jag at att leta runt i huset efter honom men Herr Spindel fanns ingenstans att skada. Jag la mig pa soffan och livet fortsatte sin gilla gang.

Ett par dagar senare, nar jag nastan glomt att Herr Spindel spankulerade omkring i huset, sa stod jag i duschen. Schampo i haret och spritt sprangande naken (givetvis). Plotsligt ser jag nagot rora sig over spegel som hanger pa vaggen. Herr Spindel. Jag halkade naken ut fran duschen med schampo rinnande ner i ogonen for att hitta mitt mordvapen. Denna gang blev det en sko. Herr Spindel smet inte denna gang och hans kladdiga inanmate smetades ut pa spegeln.
Sa kan de ga, om man besoker min dusch.
I alla fall om man ar Herr Spindel.