Oforskamt lycklig

Det liksom kliar i mig av otalighet. Av idéer. Ev tankar. Det kanns som jag bubblar, kokar, av liv. Samtidigt star jag stilla.
Faglarna kvittrar och de sista regndropparna faller fran en mjolkig sondagshimmel. Alldeles nyss lag jag och sov i sangen. Men trots den svala luften och regnets sovande smattrande sa var jag tvungen att ga upp.
 Det kliar i mig av otalighet. Av langtan.
Kanoterna flyter med stommen och aksan mullrar bakom molntacket. Kyrkklockorna klamtar och kallar till dagens tidiga gudstjanst. Jag ar sa lyckligt lottad. Gang pa gang slar det mig. Jag ar sa lyckligt som far leva pa en plats som jag alskar; som jag dras till. Som far leva ett liv som gor att det kliar i mig av otalighet. Ett liv som i sig sjalv inspirerar mig, som foder nya drommar i mig och som far mig att fyllas av langtan till mera.
Om livet var ett gigantiskt lotto, ett stort snurrande hjul pa Liseberg eller en korg fylld med gula kenobollar drog jag vinstlotten. Jag valde ratt bricka, fick den ratta gula bollen.
Men jag tror inte livet ar ett gigantiskt lotto, ett snurrande hjul, en Keno-boll. Det handlar inte om en slump. Eller om tur. Det handlar om mycket mer an sa. Eller kanske mindre an sa. Det handlar om att valja. Hur man vill se pa livet. Fran vilket hall, i vilket perspektiv.  Jag tror att det ar sa enkelt. Ett val. Det ar allt.
Jag nastan spricker av otalighet infor livet, och det bubblar i mig av forvantan.
Jag ar helt enkelt oforskamt lycklig som far leva ett liv som gor att det kliar i mig av langtan av att se fortsattningen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0