Alskade du...



Jag forstar dig. Det maste vara valdigt varmt och skont darinne. Och valdigt praktiskt. Inte behover du gora nagonting. Simma lite, gora en kullerbytta...bara flyta. Du behover inte ens bry dig om att ata. Det skoter sig sjalvt.
 Du behover bara vara.
Jag forstar att det maste verka valdigt laskigt har utanfor. Du hor sakert konstiga ljud, och ibland puttar nagon pa dig. Men jag tankte bara tala om for dig att det ar dags att komma ut nu.
For trots att det kan tyckas valdigt skrammande har ute sa vantar vi pa dig.
Har utanfor. 
Du kommer inte vara ensam. Din mamma vantar pa dig. Jag var faktiskt tillsammans med henne nar hon upptackte att du fanns. Aven om hon inte sa nagonting till mig da, sa forstod jag. Att du fanns, att du skulle komma till oss. Och sedan dess vantar jag. Din mamma vantar pa dig med ett hjarta som nastan spricker av karlek. Din pappa ocksa, aven fast han ar lite mer aterhallsam. Din pappa kommer bli den basta pappan i varlden. Inte for att han ar den basta manniskan, men for att han kommer att gora allt for dig. Din pappa ar lite kenpig, men han vantar pa dig ocksa. 
Jag vet ju inte om din pappa kommer att vara dar nar du kommer. Men kommer han inte det sa ar det inte for att han inte alskar dig, och for att han inte vantar pa dig. Det ar bara en miss i schemat. Sadana kommer du att fa uppleva manga ganer i livet. For om sanningen ska sagas, sa ar inte dina foraldrar nagra fenor pa att planera direkt. Nej. Det kan man inte saga. Sa lite forseningar far du rakna med. Nar du val bestammer dig for att komma ut. Det verkar ju forresten som om du redan ar en av familjen, du ar ju ocksa forsenad! Har ute sager vi "applet faller inte langt fran tradet".
Jag vet, det ar inte helt latt att forsta. Vi sager valdigt mycket konstigt har ute. Men med tiden kommer du att forsta. 

Ditt liv kommer inte bli nagot vanligt liv. Det kan jag tala om for dig redan nu. Och flera ganger kommer du att onska att du var precis som alla andra barn. Men det gar over. Och fram tills det att det gar over kan jag trosta dig med att atminstane jag kommer att forsta hur du kanner.
Livet har utanfor ar inte alltid sa kul. Du kommer rammla och sla dig, du kommar skrubba upp dina sma knan och armbagar. Men jag lovar dig att du kommer att ha en mamma och pappa som blaser pa saren, satter pa plaster och torkar tarar. Du kommer vara trott, ledsen och hungrig, men du kommer aldrig vara ensam. For vi vantar pa dig. 
Din mamma och pappa kommer av karlek till dig gora dig arg och besviken. Men nar tiden har gatt sa kommer du forsta att de bara ville dig val. 

Det finns sa mycket roligt har ute som vantar pa dig. Det finns sa mycket att lara sig. Att kissa ner pappa nar han byter bloja pa dig (men sag inte att det var jag som sa att du skulle gora det!), att rapa mamma i ansiktet, att lyfta pa huvudet sjalv, dra mamma i haret och att inte lata pappa sova. Att bita mamma i brostvartan nar hon ammar och sen lara sig ata valling, grot och mosad banan. Att kladda mat pa alla mobler och klader och spy upp lite pa pappas nya skjorta.
Sen ska du lara dig sitta, krypa, och ha sonder allt som finns inom rackvidd. Allt ska smakas i munnen, men snalla, forsok komma ihag att inte svalja ner det! 
Sen lar du dig ga, och da ska du inte ge mamma och pappa en lugn stund. Sen ska det cyklas, klattras i trad och badas i sjoar och floder. Du ska pladdra som en papegojja och sjunga samma sanger om och om igen.

Som sagt, det finns sa mycket har utanfor som vantar pa dig.
Jag vantar pa dig. 
Sa snalla lilla rara du dar inne i det varma morkret, det ar dags att komma ut nu.
Vi vantar pa dig.





  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0