En AKTA kampanj...

"Demokratins" dag stundar i USA. Om en knapp manad ska landets president valjas. Och jag nastan kvavs. Kvavs av alla intervjuer, rapporter och utvarderingar. Jag vill inte se MaCains valkladda figur eller Obahmas lugna blick.
Jag vill inte se amerikanska flaggor vifta eller plakat med uppmuntrande slogans.
I am fed up! Och jag bor inte ens i USA. Jag bor i mitten av afrika, i den kanske minsta huvudstaden av alla huvudstader; och anda kan jag inte klara mig undan denna patvingande hysteri. Varje tidningssida tacks av foton pa Obahma och MaCain. Pa de fa, men anda existerande, TV-skarmarna glittrar kandidaternas leenden i kapp med diamanterna pa deras fruars vigselringar.

Det ar sa fruktansvart helylle. Det ar sa fint, sa glamorost. Det ar sa sminkat, uppstyltat och manipulerat det kan bli. Det ar sa genomarbetat falskt som det nagonsin kan vara. Och det hela ar egentligen inte deras - kandidaternas - fel. Det ar varat fel. Vi vill tydligen inte ha en president som har for mycket skellet i garderoben. En viss forstaelse maste man val  for all del ha. En president som suttit i fangelse, mordat och valdtagit kanske inte skulle se a bra ut.
Men senast jag horde mig for var en president en manniska. En president ar en manniska ar en president ar en manniska ar en manniska.
Om inte nagot drastiskt har andrats och vi bytt ut vara presidenter mot anglar och andra genomgoda vasen, sa ar presidenter inte mer an manniskor. Som du och jag. Det ar liksom det som ar kruxet.
Visst skulle det vara oerhort praktiskt om alla varldens presidenter, kungar, statsministrar och dikatorer var battre an du och jag. Det skulle vara fantastiskt betryggande att veta att det inte ar nagon som JAG som styr USA. Det skulle inte finnas nagra krig och inga ekonomiska kriser. Vi skulle ha en varld vars lander styrdes helt rattvist och dar bara de basta systemen fungerande. Inte illa. Fantastiskt bra, rent utav.

I am sorry to break the news to you, the american people, men er president ar inte annat an en liten vanlig manniska. Precis som alla andra. Han har bra dagar och daliga dagar, han bade gar pa toaletten och pruttar, och han gor misstag, han far snilleblixtar, han angrar sig, och han ar sakert aven en smula egoistisk och snal. Precis som du. Som jag.

Om det nu da ar sjalvklart for alla att de tva presidentkandidaterna, deras bedarande fruar, deras barn och resten av deras familj och vanner ar vanliga manniskor skulle jag vilja stalla en fraga. Varfor skandaliseras alla deras misstag och felsteg i livet? Sarah Palins tonarsdotter ar gravid. Tyvarr ar det ju faktiskt sa att fler tonarstjejer an man tror blir gravida innan de har hunnit ga ut skolan. Men om det hander Mss Nobodys dotter ar det inte such a big deal. Om Presidant Bush knarkade nar han var ung och dum sa ar detta T E R R I B L E. Om Mr Over-alla-American drog i sig nagra linor nar han knappt var torr bakom oronen och pa fest sa rycker man pa axlarna och ler lite. "We have all been young, haven't we?".

Jag sager inte att vi borde knarka, eller att tonarstjejer ska bli gravida, eller att vi bor skilja oss, vara otrogna, ljuga, stjala...   Men jag sager att vi ar M A N N I S K O R. Humans. Homos Sapiens. Och vi alla gor fel, och vi alla angrar oss. Om hela mitt liv ska domas efter ett felsteg som jag begatt sa kan jag lika garna aka till Tyskland och fa dodshjalp.
Da ar det inte vart att leva. Att forsoka.

Jag onskar att mig en valkampanj som ser till det som ar viktigt. En media som inte skandaliserar kandidaternas forflutna. Och en befolkning som vill forsoka forsta den eventuellt blivande presidenten. En befolkning som letar efter det akta. Inte en befolkning som vill veta hur manga flickvanner han haft, vem hans dotter ligger med, vad han koper for hundmat till sin hund eller hur mycket hans fru vager.

Snalla, ge mig en valkampanj som handlar om akthet. Om verklighet. Om det som spelar roll.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0