Vardag sur l'avenu de l'indépendance...
Det hela ar nastan lite komiskt. Jag jobbar pa sjalvstandighetens vag. Detta stammer. Men det ar inte sa grandiost som det later, utan det ar bara sa att jag rent konkret jobbar pa sjalvstandighetens vag - l'avenu de l'indépendance. Mitt kontor ar belaget pa denna gata i Banguis vimmlande trafiksystem. Mitt emot oss, precis rakt over gatan, ligger bageriet "Les trois canards" och bredvid oss ligger det en libanesisk fiskaffar. Nar vi stanger for lunch kl 12.30 kan man kanna lukten av fisken i den stillastaende luften. Mitt kontor ligger pa andra vaningen, med ett fonster ut mot butiken och kassan pa vaningen under. I akta arabisk oversittarstil. Jag forsoker dock bryta trenden sa gott det gar genom att ge ner i butiken och vandra mellan raderna av bocker och kontorsmaterial.
Vi oppnar butiken kl 08.00 pa morgonen. Jag kommer kl 07.30 och oppnar dorren for de anstallda och borjar med rutinarbetet som ager rum varje morgon. Kassan raknas, kontrolleras, raknas igen, och pengarna skickas til banken och kvittona ner till ekonomiavdelningen och arkivet. De salda bockerna fors in i datasystemet (ett ofantligt antal, gruvligt roriga, xl-dokument) och papper, rakningar och fakturor signeras. Sedan gar timmarna ratt fort, det ar siffror som ska foras in i datorn, papper som ska kopieras och arkiveras, kunder som fragar efter hjalp, kunder som skaller ut mig, kunder som vill att jag ska dra ner just deras pris lite lite lite granna. Bara for just dem? ... oftast far de som de vill.
Kl 12.30 gar de anstallda pa lunch och jag laser dorrarna, jag och min van Maureen mots upp och ater lunch vid etthalivaggen, eller ettbordundertradet, eller eneldbredvidvagen...
Vi har tre lunchstallen som vi cirkulerar emellan... Chez Fatou, den senegalesiska kvinnan som lagar Poulet Yassa (kyckling i senapssas med lok) och Tjyep (fisk i tomatsas med gronsaker) som serveras med mangder av fluffigt ris.
Chef Dieudonné som kirrar Plat Avoact (avokadosallad med omelett) pa en afrikansk sekund (dvs 5 minuter). Och sist, men definitivt inte minst, har vi Mama Boka. Mama ar en kvinna som lyckligtvis inte ar lika bred som hon ar lang, men det ska sagas att det inte ar langt darifran. Hur Mama med sin valdigt kropp kommer i jeans i strlk 38 och skor gjorda for sma vita, vasterlandska pygméer, maste vara varldens attonde underverk.
Mama grillar fisk langs floden och friterar matbananer, alltid iford jeans som genom ett under inte spricker nar hon ror sig, och lila lappstift som glittrar i solen. Hon har tva peruker som hon byter mellan, en langharig blond och en kortharig rodsvart. For 1500 cfa far man en bit fisk, 15 bitar matbananer och en dricka.
Kl 14.30 ar jag tillbaka pa jobbet igen. Pa eftermiddagarna brukar det vara mindre folk pa kontoret, kl 17.30 gar de anstallda hem och jag tar hand om dagens kassa. Runt Kl 18.00 laser jag dorrarna, ett par ganger i veckan aker jag och simmar i den 33 meter langa poolen vid Rock Club langs floden, efterat dricker jag annanasjuice tillsammans med vannerna som alltid mots ut pa Rock efter dagens sult.
Jag hinner knappt forsta att det ar kvall innan det ar dags att ga och lagga sig. Men jag tycker om mina kvallar, luftkonditioneringen som surrar i bakgrunden, lamporna som frenetiskt blinkar och fladdrar av den daliga elektricitetsforsorjningen och de franska nyheterna som presenteras av en napen, falsk blondin till fransyska.
Runt kl 22.00 stalls vackarklockan pa kl 05.30 och timmarna gar alldeles for fort. Klockan ringer och allting borjar om igen...
Vardag pa sjalvstandighetens vag.
