Inblick. Utblick. Ögonblick.

Jag minns den kalla luften. En tidig decembermorgon. Frost och vitgula solstrålar, Stockholms husfasader glödde i pendeltågfönstrenas svischande fart. På vattnet gick vita gäss och vid strandkanterna krossades isen mot bortglömda båtar under kala vinterträd. På centralen spelades julmusik och jag minns det luktade av varmt kaffe och saffranslängder. Vid caféet där jag nästan varje morgon köpte en latte på väg till föreläsningar och dammiga böcker snirklade sig en lång kö av väntade människor och jag hann inte köpa min latte. När Arlanda Express tog mig förbi fula industribyggnader och ett plockepinnmönster av elledningar i den vintriga luften var min sång Oh Lauras ”Release me”. Jag minns jag satt på de röda sätena, tittade ut på det fulvackra vinterlandskapet och lyssnade på Ipoden.

I am the wilderness locked in a cage. I am a growing force you kept in place. I am a tree reaching for the sun, please don’t hold me down. Please don’t hold me down.

I am a rolling wave without the motion. A glass of water longing for the ocean. I am an asphalt flower breaking free, but you keep stopping me.

Release me. Release me

I am the rain that’s coming down on you. That you shielded yourself from with a roof. I am the fire burning desperately, but you’re controlling me.

Release me. Release me.

När Banguis dammiga gator blivit mina, när gatubarnen slutat försöka stjäla från mig, när grönsaksförsäljerskorna kallade mig deras dotter, när de lönnfeta libaneserna lämnat mig ifred

Blev min sång Lokua Kanzas ”C’est ma terre”

Ne pars pas. Ne te retournes pas. Ne pars pas.
Je suis avec toi. Ici est ta nouvelle vie. Maintenant si tu dis oui.
C'est ma terre que tu as semée. C'est ma tere que tu as aimée.
Bolingo na ngaï yo omemi

Et ma terre t'a adoptee. Ne ferme pas. C'est le chant du vent.
Ne ferme pas. Laisse entrer le vivant. Ici est ta nouvelle vie.
Maintenant si tu dis oui. C'est ma terre que tu as semée.
C'est ma tere que tu as aimée
Bolingo na ngaï yo omemi

Et ma terre t'a adoptee. C'est ma terre que tu as semée.
C'est ma tere que tu as aimée. Ma terre que tu as embrassée
Et ma terre t'a adoptée.

När sommarnätterna var ljusa och knotten surrade i guldiga moln över den spegelblanka sjön och jag gick långa promenader förbi tysta skogar, röda bondgårdar och prickiga kor. Då mina gamla vänner var återfunna och då allting var möjligt. Då jag åt sushi så ofta jag kunde och satt på fik alldeles själv bara för att njuta av att ingen såg mig. Då jag reste onödigt mycket med tåg, bara för att jag kunde ge mig iväg utan att planera två veckor i förväg. För att jag inte behövde tänka på dunkar med vatten, bränsle och extra innerslangar. Hela sommaren spelades en sång i mina öron. Robbie Williams ”Come undone”.

So unimpressed, but so in awe. Such a saint, but such a whore. So self-aware, so full of shit.
So indecisive, so adamant. I'm contemplating, thinkin' about thinkin'. It's overrated, just get another drink and

Watch me come undone. They're selling razor blades and mirrors on the streets.
I pray when I'm coming down, you'll be asleep. If I ever hurt you, your revenge will be so sweet.
Because I'm scum, and I'm your son.
I come undone.
I come undone.

So rock 'n' roll, so corporate suit. So damn ugly, so damn cute.
So well trained, so animal. So need your love, so fuck you all.
I'm not scared of dying, I just don't want to.
If I stop lying, I'll just disappoint you.

So write another ballad, mix it on a Wednesday. Sell it on a Thursday, Friday, out by Saturday
It's a love song, a love song.
Do another interview, sing a bunch of lies.
And sing love songs, we sing love songs so sincere, so sincere.

Nu, när jag sitter i min bil på parkeringen till Banguis flygplats och väntar på att min bästa väns föräldrar ska komma ut ur myllret  spelas min sång på ipoden. När värmer stiger och kråkorna flyger tafatt på den mjölkblå himlen.  Sången blev min när höstens kalla vindar ven genom Linköpings grå betong i en lägenhet ett par våningar upp som doftade kärlek. I en galen yra av nattpromenader, vitt vin, gamla minnen och nya skratt blev sången min sång och den håller i sig.

På morgnarna när jag vaknar, då när det fortfarande är mer natt än morgon och jag väntar på att solen ska gå upp, lyssnar jag på den. Då, innan dagen försvinner i en hastig fart,sittandes på min köksbänk med en kopp kaffe. Meryl Streeps tolkning av ”The winner takes it all”.

I don’t want to talk, about things we’ve gone through. Though it’s hurting me, now its history. I’ve played all my cards, and that’s what you’ve done to. Nothing more to say, no more ace to play.

The winner takes it all. The looser standing small. Beside the victory that’s her destiny.

I was in your arms, thinking I belong there. I figured it made sense, building me fence. Building me a home, thinking I would be stronger. But I was a fool, playing buy the rules

The gods may throw the dice, their minds as cold as ice.  And someone way done here looses someone dear. The winner takes it all. The looser has to fall. It’s simple and it’s plane. Why should I complain?

Tell me, does she kiss like I used to kiss you. Does it feel the same when she calls your name. Somewhere deep inside you much know I miss you. But what can I say, rules must be obeyed.

The judges will decide, the likes of be abide. Spectators of the show, always standing low. The game is on again. A lover or a friend. A big thing or a small. 

The winner takes it all. The winner takes it all.