Inblick. Utblick. Ögonblick.

Årets sista dag. Och jag tillbringar den med elefanterna. Vad skulle kunna vara mer lämpligt än att se året gå till ända i dessa urhistoriska djurs närvaro? Flera träd blommar röda och det ser nästan ut som höst. Hundratals papegojor sjunger och luften är ett enda stor brus av fågelsång. Ljuset är grynigt och dimman ligger fortfarande kvar, kvarglömd mellan trädtopparna.

Elefanternas magar kurrar och gurglar och med sävliga steg går de mellan vattenpölar och mineralhål. Jag är långt från alla firanden, alla vackra klänningar, fester och fyrverkerier. Röda skogsbufflar kommer ut i gläntan och en fluga surrar vid mitt öga. Ett moln av grå papegojor flyger förbi och ljudet av deras sång är örondebövande. En buffelkalv får spel och hoppar, krumbuktar och bockar bland elefanterna som irriterat flyttar på sig.

På vägen hit vadade jag genom ett vattendrag där det flöt stora bollar av elefantspillning. Gick jag barfota på upptrampade stigar täckta med förmultnande löv. Under trädens tjocka lövverk är luften fortfarande sval och jag fryser där jag sitter stilla i ett trätorn uppe bland trädtopparna och blickar ut över elefanterna som äter, dricker och badar.

Det börjar ett nytt år. Ett nytt decennium. Vilken ödesdiger dag. Jag firar årets sista kväll med att sitta på en liten trädbalkong som sträcker sig ut över Sangha-flodens grumliga vatten. Månen lyser blek från sitt fäste precis ovanför trädens mörka siluetter. Syrsor spelar och jag blir sönderbiten av mygg. Jag dricker ett glas champagne. För en champagneflaska har varlig färdats från Bangui till Bérbérati och vidare till Bayanga. Det är trots allt bara nyår en gång om året. Klockan 21 ligger jag i min sovsäck och lyssnar på dimmans fukt som faller ner från träden och på byn som dansar, trummar och sjunger in det nya året.

Årets första dag ringer väckarklockan vid 4. Jag kokar en kopp kaffe på gasolköket som susar. Efter en och en halv timmas körning rakt in i skogen på en liten väg där regnskogsträden bildar en tunnel runt bilen och där världen blir till en saga är jag framme vid WWF-forskarnas camp, Baï-Houkou.  Den här morgonen har vi tur, den gorillagrupp de följer är inte alls långt från campen och efter 30 minuters snabb marsch och med svettdroppar som rinner längs innerarmarna har vi hittat dem. Vi sätter oss ner på marken mitt bland dem. Silverhanen sitter två meter bort och tittar på mig och jag viker undan min blick. Det är magiskt och otroligt stort att få sitta så nära en vild gorillahane. Jag känner mig så liten och ändå så privilegierad.

Några gorillaungar leker ett par meter från mig och klättrar upp på ett fallen trädstam för att hoppa ner på marken. Jag lutar mig mot ett träd och tittar på löven som regnar ner från trädtaket ovanför mig och solen som spelar mellan dem. Det lyser som av guld. Det luktar frihet. Gorillorna förflyttar sig makligt vidare in i skogen och vi följer efter.  Den stora hanen bryter ner små träd för att äta barken. Han händer enorma och hans svarta hud glänser nästan blå.

Det känns som att jag är i en annan värld. Under regnskogens träd öppnas ett nytt universum. Avskärmad från resten av världen går vi genom skogen. Klättrar under lianer, hoppar över förmultnande trädstammar. Barfota går jag genom små vattendrag som glittrar och porlar. Vattnet är kallt och genomskinligt i skogen sjunger fåglar, rasslar löv, knakar grenar. Fåglars vindslag ljuder dova bland löven.

För ett år sedan satt jag sjuk och ensam på mitt kontor och väntade på kunder. Under det gångna året har jag hunnit med mycket. Många väskor har packats och packats upp. Många mil har körts, många hav korsats. Jag har hunnit med ganska många resor mellan olika liv och världar. Vad det nya året har att komma med vet jag inte, men jag är säker på att det blir bra. Livet blir vad man göra det till, och jag är alldeles säker på att jag vill göra det till någonting bra.

När jag går genom regnskogen och känner lukten av de förmultnande löven, den fuktiga jorden och av de tusentals blommor som blommar bortglömda av världen är jag lycklig ut i fingertopparna.