Inblick. Utblick. Ögonblick.

Man skulle kunna trott att man befann sig i en akvarellmalning av Johan Ramberg. Dimman lag tatt tatt intill jorden och doljde de laga kullarna runtom staden. Den vattniga luften liksom rann ihop med floden som sag ut att varka av vaxtvark dar den svallde over stranderna. Det prunkande grona svajade i sjok av rod lera som forsade ner langs sluttningarna for att kasta sig ner i floden. Bilen sprattlade runt pa den hala vagen och ner i de stora halen, till bredden fyllda med skvalpande lera. Jag var tvungen att oppna bilfonstret for att slappa in luft och jaga bort imman som bredde ut sig pa rutan. Det smattrade pa taket och blota droppar foll in pa mig genom det oppna fonstret och Louise Hoffsten sjong for allt vad hon var vard "Let the best man win".