Fredag.
Det röda teglet lyser rött i solen.
I trädet fladdrar tusentals små fjärilar. Vitsvarta med flyktiga vingslag. Som om varje vore det sista.
I kanten av mitt synfält är mangoträdets löv mustigt gröna. De vissna palmernas grenar hänger bruntrista i vacker kontrast mot det gröna.
De vita gardinerna från IKEA leker i solen. Stålgallret utanför fönstret kastar ett fyrkantigt mönster av skuggor. De stora fönstren skeva.
Den plastigt blåvita fläkten surrar i hörnet. Står på sned och är mer än lovligt ful. En annan fläkt, vit och grå, som står i ett annat hörn, har gett upp anden och samlar mest damm.
I den stora trähyllan är pärmarna uppradade. Inte mina. Emelies. Med hennes lilla handstil på ryggarna och företaget logga. En gammal skrivare, en dator och fyra eluttag ligger på ena hyllplanet i väntan på reparation. Detta är uppståndelsens land. Allting får nytt liv.
I den andra hylla, mina pärmar. Blå, röda, gröna, vita. Kunder 09-10. Kunder 10-11. Export 2010. Redovisning Handkassor. Anställda CAWA. Anställda Logistics. Enerca/Sodeca. Eriks jaktpapper. Personalinfo. Bilar. Vapeninfo. I en svart låda ligger 150 skott. Mot den står nya registreringsskyltar uppradade. En bucklig påse innehåller fyra satellittelefoner och bredvid den ligger en GPS. En ödla ligger och vakar på en kartbok för Europa.
En envis geting surrar i det hörnet av hyllan där gåvorna står i en kartong och väntar att delas ut. Parfym och klockor. Tänk så lätt papper signeras och stämplas när sekreteraren luktar gott och till och med kan konstatera att hon är två timmar sen när hon har en klocka.
Ute på verandan växer ormbunkarna vilt och det ryker ett rött dammoln från vaktens sopborste som valsar en ensam vals mot det brunröda golvet. Framför mig en rörig hög av signerade handkassor. Sömniga ögonlock och träningsvärk i vaderna.
På ipoden sjunger Marie Fredriksson att det här ska bli den bästa dagen i mitt liv.
Jag hoppas att hon har rätt.
