Inblick. Utblick. Ögonblick.

Dagen gryr.
Mellan Banguis omringande kullar kilar solens strålar fram och smeker staden till liv. Nattens eldar och flodens dimma gör luften mjölkig och vit. När jag tar mig in mot staden går några få människor längs vägen, invirade i kläder och tyg för att hålla morgontimmans kyla och fuktighet borta. Poliserna vid det fallfärdiga polishuset ligger och sover på plastmattor på gården. Taxibilarna har börjat köra in arbetarna mot stadens kontor, restauranger och affärer.
Utanför de många bagerierna står brödkillarna sammlade för att köpa bröd som de sedan säljer vidare i kvarteren. Doften av nybakade baguetter sipprar ut från bageriernas stängda dörr och blandar sig med morgonens fuktiga doft av natt och avloppens och dikenas stående vatten.

Bara fem minuter. Sedan är det klart. Dagen är i full blomm och som vid en fingerknäppning är allting igång. Dörrar öppnas, bord dukas, det sopas, bärs och ropas. Taxibilarna tutar, bliar åker förbi, människor sorlar. Dagen idag är här.
 Hundar drar runt rstaurangernas hörn, kråkorna falxar utanför mitt kontor. Uteliggarna gömmer försiktigt sina få tillhörigheter mellan väggar, i diken och bakom reklamskyltar med misstänksamma blickar över axeln. Deras långa dag har börjat med att försöka hitta, stjäla eller lura till sig mat för dagen. Alla knep är tillåtna.
Kvinnor med stora lass av grönsaker och frukt är på väg genom staden till olika marknader, deras minsta barn uppknytna på ryggen. Sekreterare och tjänstemän spankulerar lite nonchalant över gatorna på väg till kontoren iförda illasittande kostymer, fejkade klackar och smink från 80-talet.
 
Dagen idag är här. Årets näst sista dag.  Min dag har börjat och mycket ska hinna hända innan jag kan säga att dagen är slut. Alltså är det bäst att sätta igång istället för att såsa här framför datorn och skriva rader som ingen läser och varken gör från eller till i världen jag lever i.

Hejdå!