Thursday...

Torsdag ar dagen da det hander i Bangui. Grand Café fylls kl 7 pa morgonen och hela dagen svischar bilar forbi. Pa torsdag morgon kl tidigt landar Air France i Bangui. Och plotsligt skulle man faktiskt kunna tro att man befinner sig i en storstad. Kanske. Om man har bra fantasi.
Torsdag ar dagen da vi far in vara tidningar i butiken - Le Point, Times, Newsweek, Jeune Afrique, Cosmopolitan osv. Torsdagar ar dagen da vi saljer dubbelt upp vad vi gor vilken annan veckodag som helst. Torsdag ar aven dagen da alla andra affarer far leveranser; ostar, smor, charkuterier, grona applen och andra lyxvaror fran Frankrike. Om planet ar forsenat, gjorde en mellanlandning i Tchad eller om tulltjanstemannen brakade pa flyplatsen marks det snabbt. Nar man gar in pa BAMAG eller CORAIL (de tva "stora" mataffarerna) luktar ostarna lang vag och smorpaketen har lackt ut i konstiga former av modern konst i hettan innan de kom till affarerna.

Om det ar nagon som inte markt det, sa ar det torsdag idag. Klockan ringde ilsket 05.30 i morse och jag och Maureen sprang en tur. Dagen borjade bra, vi sprang langre an vi brukade. Detta maste ju innebara att vi blir battre. Eller att vi bara hade riktikt dalig karaktar de tidigare gangerna vi sprunigt. Det hela beror pa hur man ser pa det. Jag foredrar det forsta. Alltsa borjade dagen bra.

Luftkonditioneringen surrar och gruglar och sekreteraren hostar och slammrar med kaffekoppen som hon, om en liten stund, kommer in med.  Trots att det fortfarande ar tidigt pa formiddagen ar det varmt, men redan nu borjar askmoln sammla ihop sig bortanfor kullarna. Innan lunch kommer det regna.

Om inte dagen bjuder pa nagra ovantande aventyr kommer det komma ett par kunder, tre man skickade fran Herr President for att inspektera vara rakenskaper och en och annan anstalld upp till mig pa kontoret. Jag kommer springa mellan kontoret och affaren ett antal ganger och vid lunch kommer min mage knorra av hunger. Da ska jag till banken och ta ut pengar och sedan hem och ata lunch. Ikvall nar jag slutar jobba ska jag hem till Olivier, ata potatisgratang och sallad och sedan somna tidigt. For imorgon ringer klockan 05.30 igen.

Den later inte sa spannande, min torsdag. Men det gor ingenting. Jag trivs bra med mina trosdagar.
Och de flesta andra dagar ocksa.
Faktiskt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0