Dimanche, le 26 Octobre 2008
Det droppade blod fran mitt finger. Ner pa den plastiga skivan pa batens botten. Det sved, men det gjorde inte sa mycket for vattenytan lag spegelblank och floden slingrade sig framfor oss och forde oss langre och langre in i skogen. Stora trad med grenarna hangande ner i vattnet och buskar tackta med grona klangervaxter bildade vaggar och tak runt om oss. Det borjade regna, men under gronskans omfamming forblev vi torra. Vi stangde av batmotorn och horde regnets smatter mot loven. Sakta drev vi med strommen och jag skoljde av blodet fran mitt finger i vattnet.
Vi hade bestamt oss for att fly Bangui monotona livsrytm och de valbekanta ansiktena. Atminstane for en dag. Tillsammans med vara narmaste vanner, Francine och Jean-Charles, begav vi oss nedstorms langs Oubanguiflodens strommar. Molnen hangde tunga. Det sag ut som om Gud spillt ut ljusgra vattenfarg i himmlen. De sma vagorna som gick pa floden fick baten att hoppa och vatten stankte mig i ansiktet. Efter en dryg kvart nedstroms floden svangde vi av in pa Mpokofloden. Mpoko, som ar mycket mindre an Oubangui, lag alldeles stilla under sondagens himmel. Ingen manniska syndes till. Vi var alldeles ensamma.
En grupp vita hagrar flaxade skramda ivag nar vi drev forbi dem och en orm simmade langs vassen vid strankanten. Gulvita strak av pollen foljde med strommen. Jag lutade mig tillbaka och la huvudet i Oliviers kna. Ingen sa nagonting. De mjolkiga molnen andrade form ovanfor mig och baten stannade med en duns vid en gren som lag precis under vattenytan. Ingen brydde sig om att putta oss vidare, utan vi stannade kvar. I tradet ovanfor oss hangde roda blommor och pa ett vasstra paraderade myror i en lang rad. Faglar kraxade, syrsor spelade och da och da slog fiskarna i vattnet.
Efter en stund fortsatte vi langs strommen. Tunnel av gronska lattade och vi borjade hora roster. Under traden langs vattnet fanns hyddor. Vi var framme.
En kvinna, Almandine, har en liten restaurang langs floden. Traditionell afrikansk mat med de traditionella flugorna som surrar och myggorna som bits. Ett stort fat med stekta matbananer och fisk i gron bladsas vantade pa oss. Maten smakade battre an nagonsin och matt och belaten la jag mig och sov pa en filt. Restaurangbesoket kvallen innan hade resulterat i tva saker - vi var mycket fattigare - och jag fick magknip. Jag somnade som ett barn bredvid floden som plaskade och Almandine som sjong i nar hon diskade. Nar jag vaknade sov de andra bredvid mig.
En kopp kaffe och en medhavd chokladkaka senare begav vi oss tillbaka. Tillbaka mot staden, befolkningen, jobben och vardagen.
