Raggmunkar och politiska mord
Idag finns det ingen ande pa alla gaspningar. Bananflugor snurrar runt i den stillastaende luften pa kontoret och luftkonditioneringen gurglar. Det ar en typsikt mandag. Jag vill lagga mig och sova och vakna upp nasta lordag morgon istallet. Om ett par timmar stanger vi ihop butiken. Jag funderar pa att aka hem ikvall och gora raggmunkar. For att mata mitt svenska arv.
Jag har nog lika somntunga ogonlock som President Bozizie har dar han inramad och kladd i kostym hanger pa en av kontorets fyra vaggar. Fast i hans fall ar det inte somn som tynger ner ogonlocken. Det ar fett. Han liksom plirar ut med morka pupiller under hudvecken. Han ar fet. Som en afrikansk president bor vara. Kortet som hanger pa kontorets vagg hanger i alla olika kontor i staden. I alla affarer ocksa, for den delen. Samma kort, men fettunga ogonlock och allt. Man gor sakrast i att ha kort av honom pa kontoret/affaren. Utatsett maste man vara lojal. Alskade Bozizie som raddade den Centralafrikanska Republiken.
2010 skall det centralafrikanska folket skrida till vallokalerna. Ett val ska aga rum, sa som sig bor i ett demokratiskt land. Det ska inte finnas nagra vapen och inga konflikter. Nejda. Det ska finnas manga kandidater och alla ska kunna tala fritt och oppet. Det ska finnas mojlighet for alla att rosta. Jada. Saklart.
Om det skulle finnas nagon likhet mellan USA och RCA (forutom att landernas namn forkortas till tre bokstaver) sa ar det val att man redan nu borjar prata om valet. Tva ar i forvag. Men det ar ocksa den enda likheten. Sjalva faktumet. Sedan galopperar de olika landerna milslanga avstand ivag fran varandra. Som vettskramda tavlingshastar.
Just nu fragar man sig om det kommer finnas nagra kandidater till valet 2010 forutom den sittande presidenten. Redan nu borjar man kunna se tecken pa en forandring i ledningens agerande.
Fler och fler militarer och poliser patrullerar gatorna. Och det hela handlar inte om nagot lungt spankulerande av stiliga uniformskladda man som ler mot barnen som leker pa gatorna och hjalper gammla tanter over vagen. Nej. Det handlar om illa kladda, valdigt unga, man som bevapnade med aoutomatvapen hanger som klasar runt nagra illa medfarna bilar som kor i konvoj langs stadens tva huvudgator. Blinkande ljus, sirener, och ibland ett par avlossade skott i luften. Nar de passerar maste alla andra fordon stanna.
Sedan i agusti har tva mystiska mord skett pa man som jobbade inom regeringen. Den senaste som gick detta olyckliga ode till motes var integrationsministerns narmaste man. En natt fick han ett telefonsamtal, han gick ut ur huset och skots till dods i sin tradgard. Inga vittnen. Givetivs. Det som finns pa allas lappar, men som ingen vagar uttala hogt, ar att denne man var en motstandare. Han var ex-presidentens, Patasses, fortrogne. Ryktena sager att Patasse kommer att stalla upp i valet 2010. Den som lever far se.
Men det vi alla redan ser, och det jag hor fran de sma kvarteren runt om staden, ar att nagonting har hant. Nagonting har forandrats. Nattliga rader av regeringens styrkor bland de sovande, inte ont anandes familjerna i stadens fororter, mer och mer militarer pa gatorna, efter morkrets inbrott ar det forbjudet att kora pa vissa gator i staden. Kriminaliteten okar, aggresiviteten ar mer pataglig. Nagonting har hant.
Vi alla ar nog rorande overens om att det inte ar en positiv forandring.
Hur som haver, det ar mandag och en dag som denna verkar inga prognoser nagot vidare. Om tva ar ar det presidentval och jag hoppas, ber, och haller tummarna for att det ska vara vandningen for detta land. Det fjarde fattigaste landet i varlden. Som pa internationella listor klassas lika farligt som Bagdad.
Det ar mandag den 27 oktober och mina ogonlock hanger tunga. Jag ska nu ta och agna mig at att fundera kring om jag ska gora raggmunkar eller pannkakor till kvallsmat. For trots att den haltande infrastrukturen faller sonder, politiska man mordas, och militarer patrullerar gatorna lever min vardag vidare. Trots allt.
Jag har nog lika somntunga ogonlock som President Bozizie har dar han inramad och kladd i kostym hanger pa en av kontorets fyra vaggar. Fast i hans fall ar det inte somn som tynger ner ogonlocken. Det ar fett. Han liksom plirar ut med morka pupiller under hudvecken. Han ar fet. Som en afrikansk president bor vara. Kortet som hanger pa kontorets vagg hanger i alla olika kontor i staden. I alla affarer ocksa, for den delen. Samma kort, men fettunga ogonlock och allt. Man gor sakrast i att ha kort av honom pa kontoret/affaren. Utatsett maste man vara lojal. Alskade Bozizie som raddade den Centralafrikanska Republiken.
2010 skall det centralafrikanska folket skrida till vallokalerna. Ett val ska aga rum, sa som sig bor i ett demokratiskt land. Det ska inte finnas nagra vapen och inga konflikter. Nejda. Det ska finnas manga kandidater och alla ska kunna tala fritt och oppet. Det ska finnas mojlighet for alla att rosta. Jada. Saklart.
Om det skulle finnas nagon likhet mellan USA och RCA (forutom att landernas namn forkortas till tre bokstaver) sa ar det val att man redan nu borjar prata om valet. Tva ar i forvag. Men det ar ocksa den enda likheten. Sjalva faktumet. Sedan galopperar de olika landerna milslanga avstand ivag fran varandra. Som vettskramda tavlingshastar.
Just nu fragar man sig om det kommer finnas nagra kandidater till valet 2010 forutom den sittande presidenten. Redan nu borjar man kunna se tecken pa en forandring i ledningens agerande.
Fler och fler militarer och poliser patrullerar gatorna. Och det hela handlar inte om nagot lungt spankulerande av stiliga uniformskladda man som ler mot barnen som leker pa gatorna och hjalper gammla tanter over vagen. Nej. Det handlar om illa kladda, valdigt unga, man som bevapnade med aoutomatvapen hanger som klasar runt nagra illa medfarna bilar som kor i konvoj langs stadens tva huvudgator. Blinkande ljus, sirener, och ibland ett par avlossade skott i luften. Nar de passerar maste alla andra fordon stanna.
Sedan i agusti har tva mystiska mord skett pa man som jobbade inom regeringen. Den senaste som gick detta olyckliga ode till motes var integrationsministerns narmaste man. En natt fick han ett telefonsamtal, han gick ut ur huset och skots till dods i sin tradgard. Inga vittnen. Givetivs. Det som finns pa allas lappar, men som ingen vagar uttala hogt, ar att denne man var en motstandare. Han var ex-presidentens, Patasses, fortrogne. Ryktena sager att Patasse kommer att stalla upp i valet 2010. Den som lever far se.
Men det vi alla redan ser, och det jag hor fran de sma kvarteren runt om staden, ar att nagonting har hant. Nagonting har forandrats. Nattliga rader av regeringens styrkor bland de sovande, inte ont anandes familjerna i stadens fororter, mer och mer militarer pa gatorna, efter morkrets inbrott ar det forbjudet att kora pa vissa gator i staden. Kriminaliteten okar, aggresiviteten ar mer pataglig. Nagonting har hant.
Vi alla ar nog rorande overens om att det inte ar en positiv forandring.
Hur som haver, det ar mandag och en dag som denna verkar inga prognoser nagot vidare. Om tva ar ar det presidentval och jag hoppas, ber, och haller tummarna for att det ska vara vandningen for detta land. Det fjarde fattigaste landet i varlden. Som pa internationella listor klassas lika farligt som Bagdad.
Det ar mandag den 27 oktober och mina ogonlock hanger tunga. Jag ska nu ta och agna mig at att fundera kring om jag ska gora raggmunkar eller pannkakor till kvallsmat. For trots att den haltande infrastrukturen faller sonder, politiska man mordas, och militarer patrullerar gatorna lever min vardag vidare. Trots allt.
Kommentarer
Postat av: TIna
Hej Charlotte.
Visst läser vi din blogg.... Med stor glädje och stort intresse.!!! Kul att höra om livets olika sidor i din del av världen. Du har verkligen skrivandets gåva! Vi saknar bara prickarna.......
Stor kram.
Postat av: stefan
hmmmm jag har av outrgrundlig anledning blivit ansvarig för ett CSR projekt i valfritt land i afrika,, vad kunde vara bättre än att jobba med dig,,??
snäääääällaaa
Trackback
