Man med markattskinder.

Det finns manga sorters olika man. Givetvis. Men det finns en sorts man som tycks forfolja mig. Man med markattskinder. Man som ser ut som om de hela dagen gatt och tuggat i sig mat som de sparat i sina kinder ut i fall att. Ni vet, detta med overlevnadsinstinkt. Precis som markattorna gor. De tuggar frenetiskt i sig kopiosa mangder av mat och sammlar detta i sina kinder. Resultatet ar stora, pluffsiga kinder. Och inte pluffsiga och stora rakt over. Nej. Allt eftersom den sondertuggande maten blandas med saliv vager den mycket och sammlas alltsa langst ner i kinden. Vilket ger pluffsiga, stora, hangande kinder.
Vad skulle mojligtvis kunna vara varre an stora pluffsiga kinder? Jo, just det. Stora pluffsiga kinder som till pa kopet hanger, dragna av jordens forunderliga gravitationslagar (... eller vad det nu heter).

En man med markattskinder ar inget gott tecken. Forutom mojligvis Andreas som faktiskt var snall. Dum men snall. Who can blame him? Men forutom dumsnalla Andreas ar inte dessa man ett gott tecken.
Och droppen som fick bagaren att kollapsa i ett niagarfall var Monsieur Martin. Kungen av alla markattskindsbarande man. Jag sag honom fran fonstret fran kontoret i morse. Hans kinder foradde hans intentioner. Han rusade in i affaren och inte nog med att han har markattskinder, han ar aven fransman. Detta innebar att han stod dar i affaren, med sina kinder hangande och gestikulerade argt for president och fosterland. En dov och blind manniska hade kunnat forsta att han var arg, Monsieur Martin.  
Med kinderna guppande bredvid hans haka och kostymen flaxande sprang har upp till mitt kontor for att tala om for mig att mina anstallda minsann borde avskedas omedelbart bums! Det var skandal! Det var katastrof! Det var pa liv och dod!
Och allt jag kunde titta pa var hans hangande kinder som var blanka som julapplen.

Tillslut stormade Monsieur Martin ut ur mitt kontor med sina kinder i slaptag och jag kunde konstatera att han lamnat salivdroppar kvar pa mitt bord. Sa arg var han.

Man med markattskinder ar inget gott tecken. Punkt.

Kommentarer
Postat av: Angeline

Underbart att läsa din blogg, gumman.

Tänker mycket på dig.

KRAM

2008-09-18 @ 10:42:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0