Tillbaka
Hemma igen. Tillbaka. Jag kom hem i torsdags, efter en lang och jobbig reda fran Nairobi till Paris och sedan vidare till Bangui. For istallet for Libreville blev jag skickad till Nairobi. Ett ambulansplan kom och hamtade mig pa Banguis flygplats som ar som ett andra hem for mig. En lakare, en sjukskoterska och tva piloter. Blev kopplad till dropp och elektroder. Jag lyfte fran Bangui och forstod nog inte vad som hande. Vad detta betydde. Allt ar ett suddigt minne. Jag fick veta efterat att jag forlorade medvetandet tva ganger i planet.
Ambulans till sjukhuset. Skjutsad till akuten, en flamtande fodande kvinna bakom tygdraperiet pa hoger sida och en skottskadad tonaring pa andra sidan. CT-rontgen, de tankade blod i plastror, och efter en grundlig undersokning skickades jag till mitt rum. Rum nr 2 pa Maia Carberry Ward. Nairobi Hospital.
Droppet dripp-droppade och jag kande mig vimsig. Skoterskorna fixade. Jag somnade nagonstans. Jag minns jag fros. Och att jag ville grata. Men jag orkade inte.
Ett par timmar senare vacktes jag av doktorn. Ett ryggmargsprov skulle tas. Jag hade varit radd for det redan fran borjan, nar vi borjade spekulera om menengit. Det gjorde fruktansvart ont. Jag grat och skakade okontrollerad. En snall skoterska holl min kramade hand hart. Jag kande mig alldeles valdigt liten pa jorden. Antibiotika och smarstillande kopplades in och jag lag med dropp i bada handerna. Jag hade fatt en kanyl i foten i planet men den tog de ut.
De forsta dagarna pa sjukhuset var valdigt jobbiga. Ensamheten,smartan, trottheten och ovissheten. Rontgen, ultraljud, prover, analyser och medeciner och byten av kanyler.
Allt gick bra, och jag ar tillbaka i Bangui. Menengiten diagnosierad och behandlad. Hemma. Sjukskriven och valdigt trott. Jag orkar ungefar en grej om dagen. Sedan sover jag. Och sover. Och sover lite till. Smartstillande tre ggr om dagen. Jag mar bra, och ar glad att allt har gatt sa bra. Att jag slapp det varsta.
Nu ska jag sova lite till. Jag aterkommer. Tack for tankar, boner och uppmarksamhet. Det har betytt oerhort mycket. Tack.
Ambulans till sjukhuset. Skjutsad till akuten, en flamtande fodande kvinna bakom tygdraperiet pa hoger sida och en skottskadad tonaring pa andra sidan. CT-rontgen, de tankade blod i plastror, och efter en grundlig undersokning skickades jag till mitt rum. Rum nr 2 pa Maia Carberry Ward. Nairobi Hospital.
Droppet dripp-droppade och jag kande mig vimsig. Skoterskorna fixade. Jag somnade nagonstans. Jag minns jag fros. Och att jag ville grata. Men jag orkade inte.
Ett par timmar senare vacktes jag av doktorn. Ett ryggmargsprov skulle tas. Jag hade varit radd for det redan fran borjan, nar vi borjade spekulera om menengit. Det gjorde fruktansvart ont. Jag grat och skakade okontrollerad. En snall skoterska holl min kramade hand hart. Jag kande mig alldeles valdigt liten pa jorden. Antibiotika och smarstillande kopplades in och jag lag med dropp i bada handerna. Jag hade fatt en kanyl i foten i planet men den tog de ut.
De forsta dagarna pa sjukhuset var valdigt jobbiga. Ensamheten,smartan, trottheten och ovissheten. Rontgen, ultraljud, prover, analyser och medeciner och byten av kanyler.
Allt gick bra, och jag ar tillbaka i Bangui. Menengiten diagnosierad och behandlad. Hemma. Sjukskriven och valdigt trott. Jag orkar ungefar en grej om dagen. Sedan sover jag. Och sover. Och sover lite till. Smartstillande tre ggr om dagen. Jag mar bra, och ar glad att allt har gatt sa bra. Att jag slapp det varsta.
Nu ska jag sova lite till. Jag aterkommer. Tack for tankar, boner och uppmarksamhet. Det har betytt oerhort mycket. Tack.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Härligt att höra att du är tillbaka och att du mår bättre. Fortsätt att krya på dig. Kram/Ingegerd
Postat av: Ingegerd
Härligt att du är tillbaka och att du mår bättre, fortsätt att krya på dig. Kram/Ingegerd
Postat av: Erica
Å vad jag väntat på att få veta hur det gått för dig lilla människa!
Det är så att jag själv håller andan när jag läser, men OJ vad glad jag är att du är hemma och slipper ligga med dripp-droppande saker i armarna och människor som svischar fram och tillbaka.
Jag tänker på dig och tycker om dig!
Stora kramar!
Postat av: Amélie
Har ju såklart också tänkt på dig Charlotte. Det var skönt å höra att du blivit frisk utan men! Förstås återhämtningsbiten kvar, vi tänker på dig och mamma hälsar mycket! många kramar!
Trackback
