Första juli tvåtusennio...

Jag vaknar i det gråa dunkelt och kan inte somna om. Klockan är fem och trots de tunga gardinerna sipprar gryningljuset in. Rummet är svalt och luktar sömn. Går upp eftersom det värsta jag vet är att ligga och snurra.
En tupp gal någonstans. En kråka kraxar. Tunna stråk av dimma ligger längs flodens gröngrå yta och förutom min dators surrande hörs ingen mänskligt ljud. Daggen ligger tung över världen och jag fryser om fötterna. Nattens svarta flyr.
Nyutslagna blommor ståtar med fuktiga kronblad i väntan på solen och fåglarna mornar sig i trädens lummigt gröna.
Världen står stilla i väntan på dagen.
Mitt hår är fuktigt efter gårdagskvällens dusch och ligger kallt mot mina bara axlar. Ögonlocken tunga. Vitkatten gäspar stort och sträcker lat på sig innan han rullar ihop sig i en boll i sin korg och somnar om. Solen jagar himelens gråa iväg med sina varma strålar och daggdropparna blänker.

Världen utanför börjar vakna. Ett spädbarn skriker. Det luktar rök från en nytänd eld. En första kanot skär flodens blanka yta. På andra sidan vattnet börjar en trumma ljuda långt borta. En kyrka kallar till morgonbön. En get bräker. Några kvinnor pratar.

Dagen idag är här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0