Vackert beroende och tårar...

 

 

Jag gungar och tittar på vattnet som slår mot stranden. Jag är på barnens ö i ett Askersund som tagit avsked av sommaren sedan länge och jag vet inte riktigt vad jag gör här. Hur jag kom hit. En plötsligt lust att inte åka hem och ett plötsligt behov av att vara någon annan stans. Att leta efter något annat. Någon annan. Det är oförskämt vackert. Solen lyser, himlen är klarblå och speglar sig i vattnet där det går vita gäss. Björkarnas löv regnar ner som guld och det blåser kallt. En man promenerar förbi med sin hund och lekparken står öde i kylan. De tomma gungorna gnisslar och ett litet träslott på en kulle ekar tomt.

 

En känsla jagar mig och jag måste vidare. Osammanhängande ord trycks iväg på mobilen och tillbaka kommer kärlek. Rakt genom cyberrymden kommer balsam för själen och jag åker till Linköping. Till en vän som pusslar ihop det jag inte ens visste var opusslat. Som sätter ord på det jag känner. I det lilla köket som luktar kärlek brister allt och jag lutar mig mot en dörrkarm och gråter. Inte för att jag är så olycklig utan för att alla känslor helt enkelt inte kan rymmas i mig och mina ord inte räcker till. En kvällspromenad, ett glas vin och en pedikyr senare är livet tillbaka på plats och ordningen är återställd. Någorlunda. Jag sover över och betraktar morgonljuset sippra in genom trassliga persienner. Morgonljuset som färgar rummet disigt blågrått och får krukväxterna att se ut som rymdväxter. Min vän andas tungt och jag tittar på de slutna ögonen och tänker att det är vackert. Vackert att vi följts åt sedan vi var så små att vi inte kan minnas och att det är vackert att vara beroende av varandra. Beroende av vänskap som väntar runt hörnet för att lappa ihop och torka tårar och som vågar utmana mig. Som tar mig ut ur min lilla låda och som vågar ifrågasätta. En vänskap som utvecklar mig och som ibland pekar där det gör som ondast.

 

En väckarklocka ringer och en lång frukost senare är det dags för mig att åka. Kramar med löften om att snart ses igen och jag åker därifrån. Vimmlar runt i Linköping på väg hem och åker genom ett Östergötland och omfamnats av hösten.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0