Mpoko International Airport
Theo och Emelie på Banguis flygplats för ett år sedan.
En svettdroppe i tiningen. Ett hårstår som kittlar i ögonvrån. Polisofficeren gungar på stolen bakom skrivbordet och dricker en öl. Hans kollega sitter utfläkt i en sliten soffa och hans ölmage pyser över bältet som en jäsande bröddeg. Flygplatsen. Air France är försenat, som vanligt.
En kommunikationsradio knastrar högt och någon annonserar morgondagens mötestider. Det luktar unken öl och gammalt damm. En militär kommer in och ler stort. Glänsande solglasögon. Ljudliga handslagningar. Han ber mig hitta en vit kvinna åt honom. Jag säger att de är för dyra i drift. Han gapskrattar bullrigt och säger att hans bankkonto är ”så här stort” och måttar med utsträckta armar i det lilla rummet.
Högar med dammiga papper. Fläkten snurrsnurrsnurrar i taket och skär glödlampans vita sken i skuggintervaller. En maläten flagga med kitschiga fransar slokar på bordshörnet. En kvinna med skyhöga klackar och svarta byxor som ett andra skinn kommer in. Plutande, illrosa läppar och ljudliga kindpussar som lämnar blöta fläckar på mina kinder. Ett moln av tung parfym.
Officeren börjar bli full. Skelande ögon och sluddriga ord. Det är synd om honom, säger han. Hans fru tycker inte om hans älskarinna. Hans älskarinna äter upp alla hans pengar. ”Kvinnor!” säger jag och himlar med mascaraklädda ögonfransar. En liten ödla springer över golvet och stannar mitt mellan mig och polisen med jäsande brödmage. Ett ödesdigert misstag. Med förvånande hastighet sträcker brödmagen ut sin fot och krossar ödlan på golvet. En blodig slemfläck breder ut sig. Brödmagen lutar sig tillbaka och ler mot mig. Ödlans ben spretar.
Strömmen går. Rummet blir svart som libanesiskt kaffe. Fläkten ger upp med ett knarr. Luften blir mögeltjock. Det knarrar när brödmagen rör på sig i soffan. Någon rapar.
Blinkblink och ljuset är tillbaka. Grus i ögonen innan skärpan ställs in. Från den säkerhetsansvariges kontor kommer en prostituerad ut. Peruken på sned. Minikjolen omfamnar med möda de generösa låren. Fnitter. Flackande blickar och hon sätter sig i soffan bredvid brödmagen. Tittar på mig med stora mandelögon. 15 år, skulle jag tro. Krånglar av sig sina höga klackar. Somnar på en millisekund i soffans hörn. Klackskorna står givakt bredvid den framlidna ödlans torkande rester.
Med ett dån landar Air France. Officeren som slumrat vaknar till. Brödmagen reser sig. Ut genom en mörk korridor. Ankomsthallen badar i solnedgångsljus. Passkontrollanterna vaknar och rättar till sina kjolar. Från toaletten luktar det avlopp. En fluga surrar. Betraktar det stora planet navigera på den lilla landningsbanan. Två stora geckoödlor slåss utanför grindarna. Air France personal kommer ut genom planet oklanderligt klädda. En doft av (så kallad) civilisation. Passagerare i kostymer och vinterjackor klättrar ner för den rangliga trappan och irrar vilset över banan mot ankomsthallen. Från gallret betraktar bärare, försäljare och militärer med hungriga blickar nykomlingarna. Militärerna flexar sina armmuskler och iakttar resenärerna med bistra miner.
Jag letar efter kunder. Hittar ansikten jag känner igen från simmiga passkopior och spelet kan börja.
