Över ett par sandaler...

 

 

En pojke blir knivstucken en solig dag då klockan slagit lunch. Ett gatubarn som kallas Magloire och som, om sanningen ska fram, var en rätt irriterande medlem i gatubarnens armé. Han brukade bryta sig in i min bil ungefär en gång i veckan. För två veckor sedan försökte han stjäla min väska. Ett ansikte jag kände igen, men inte så mycket mer.

 

Han blev knivstucken och dog på väg till sjukhuset i en gul taxi med leopardmönstrade säten. Det är fortfarande blod på gatan.

 

Jag uppfattade knappt vad som hände. Jag satt på Grand Cafés terrass och lunchade med Wendy. Wendy med lockigt hår och vackra ögonfransar. Vi var båda stressade och mitt uppe i ett påvägnågonstans och tittade med irriterande blickar på servitriserna som sakta makade sig över terrassen. Jag hörde ett bråk bakom mig. Men arga röster och skrikande barn hör inte till ovanligheterna. Jag vände mig inte om. Högg in på min sladdriga macka och tänkte på fåfänga kalorier.

 

Men något sa mig att jag borde vända mig om. På gatan, mellan folks ben anade jag en pöl med rött glänsande. Skuggan av en kropp. Vi såg det i samma stund, jag och Wendy. Vi såg det i samma stund som det var för sent.

 

Kroppen bars in i en taxi som någon stannat. Jag insåg att det var Magloires skenande blick som mötte min. Svart hud som blivit vit. Taxin försvann. Kvar glittrade blodet i solen och människor stod i en klunga lite längre bort. Charles. Det var Charles som stuckit Magloire med en kniv. Charles hölls fast av muskulösa polisarmar och hans mun var ett trasigt sår efter en stor knytnäve. Innan jag hunnit blinka fördes Charles bort i en skramlande bil.

 

Jag tappade matlusten. Letade efter mina bilnycklar och åkte tillbaka till kontoret. En liten stund senare kom Crapule med stora tårar i ögonen. Magloire dog i taxin, Charles togs till fängelset. Charles blev med största sannolikhet grovt misshandlad, våldtagen och kanske är han redan död.

 

Crapule drack en cola på min veranda och jag tittade på hibiskusblommorna som vajade i vinden. De, Charles och Magloire, bråkade om ett par sandaler. Ett par plastiga sandaler som kostar 500 cfa. 6 svenska kr. Ett liv gick till spillo över 6 kronor.

 

Imorse körde jag förbi Grand Café. Som alla andra morgnar. Blodet är kvar. Torkat och brunt, nästan täckt med damm.

 

Livet är så fullt av meningslös död.


Kommentarer
Postat av: Lennart Larsson

Det är för oss i den rika världen närmast omöjligt att förstå vilken elakhet och råhet som kan finnas i en människa. Inte för att det inte finns fruktansvärda typer här också. Människor som dödar för skitsaker, men inte i den utsträckning som du upplever i din vardag. Hemskt och ofattbart.

2010-04-27 @ 14:22:40
Postat av: Matilda

hej, jag hittade in hit av en händelse och blev gripen av det du skriver. tack för ut/inblickarna.

2010-05-16 @ 11:51:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0