Inblick. Utblick. Ögonblick.

Det blåser. I vinden luktar det höst. Något går mot sitt slut. Sin död. Sommarens dörr stängs sakta.

Det blåser. Trädens brunfläckiga löv klamrar sig fast vid grenarna, humlorna helikoptersurrar tappert mot vinden och de bortglömda sensommarblommorna viker sig dubbla. Prästkragarnas kronblad flyger iväg i luften. Älska-älska inte-älska-älska inte. Ett i taget, svindlar de iväg över råggula sädesfält och grågrusiga vägar.

Det blåser. Vinden trasslar mitt hår. Jag blåser. Bort över ängarna och åkrarna. Faller, dalar, landar. Slår mig på vägen ner. Jag var inte beredd på vindens kraft. Förvånad sitter jag i dikeskanten och tittar på livets skrapsår. Det gör lika ont som det alltid har gjort.

Det blåser. I färgerna som flyter ut i vattnet. Som slingrar sig runt varandra som ett älskande par. Upplöses i varandra. Färgerna. Starka, klara, vackra, gråa och vitbleka. De försvinner ut i vattnet och blåser bort. Torkar in i pappret, fixeras och dör. Med spår. Spår av vindens rörelse i den förstelnade färgen.

Det blåser och de ruttnande körsbären regnar ner och ploff-landar i det långa gräset. Utan motstånd ramlar de ner, ner till marken. Till förmultnandet, försvinnandet. Burna av vinden på vägen.

Det blåser in genom de öppna fönstren i rummet där jag sitter. Kalla vindar och små droppar på den bläckvita fönsterkarmen. Papprena far runt. Dansar. Jag ser mitt svarta bläck försvinna och orden, tankarna, löftena suddas ut. Ut i vinden. Ut genom fönstret. Bort från mig. Utan löften står jag kvar. Med skrapsår på knäna, kyla runt armarna och minnena. Men smekt av vinden. Friheten.

Det blåser. Korsdraget stänger dörrar. Öppnar dörrar. Smäller sönder fönster. Glasskärvorna yr över golvet. Vasen ramlar ner. Blommorna far ut över bordet, vattnet dripp-dripp-droppar ner på golvet och skvätter på mina fötter.

Det blåser. Korsdrag. Utan stormhatt och paraply blåser det. Dörrar stängs. Fönster öppnas. Jag lär mig flyga. Ut genom fönstret. Bort från krossat glas och spillt vatten.

Det blåser. Jag flyger. Med skrubbsår på knäna. Men smekt av vinden. Av friheten.