Elefanter och såpbubblor...

 

 

Lika skör som en glänsande såpbubbla. Lika tunna, genomskinliga väggar redo att spricka vid minsta lilla beröring. Känns vardagen, känns den falska trygghet som Banguis befolkning vaggas in i.

 

Dagarna går. Vi arbetar, handlar, tränar, träffar vänner. Lever livet som livet levs på de flesta ställen. Men vardagen är på gränsen till att explodera. Vi är elefanter som balanserar på en skör lina.

 

Militärens nya rekryter marscherar in i staden i flera hundratals. Härom morgonen, på väg i bilen längs floden stannade mitt hjärta i halsgropen när jag såg oändliga rader med militärer gå på vägen. En liten stund stod allt väldigt stilla. Tills de vinkade förbi mig och jag kunde fortsätta min vardag. Men sedan dess kan jag inte riktigt slappna av. De är här av en anledning.

 

Colonel Massi, en före detta del av regeringen som slutit sig till oppositionen blev i slutet av december tillfångatagen i tregränszonen mellan Kamerun, RCA och Tchad. President Francois Bozize tillbringade lägligt det nya året tillsammans med Tchads president Déby och fick Massi utlämnad åt sig. Massi fördes till Bangui, torterades i timmar och är nu ”spårlös försvunnen”. Ryktena är många. Internationella medier förklarar Massi död och nu kräver man en oberoende utredning. Det låter bra, men förmodligen kommer allt rinna ut i sanden. Som vanligt.

 

Det kommande presidentvalet har nu fått ett datum. Den 18 april. Jag gnisslar tänder och tänker att de kunde väl vänta med det hela till sommaren – när jag inte är här. Många suspekta och ibland skrämmande händelser i vardagen gör att jag undrar vad som egentligen är på gång. I varje gathörn står en lastbil full med militärer och på nätterna patrullerar la garde precidentielle stadens gator. En from av informellt utegångsförbud råder och staden ligger öde och tom när den sena kvällen närmar sig.

 

I öster attackerar LRA i desperata försök att hitta mat, bärare och vapen. Den ugandiska armén har förvandlat Obo, den största staden belägen i öster, till sitt högkvarter och helikoptrar, flygplan och stridsvagnar belägrar den en gång fridfulla staden. De har nu börjat bomba där de tror att LRA finns, en ödesdiger handling för det centralafrikanska folket.

 

På Banguis gator och upplysta restauranger är det lätt att låta sig luras in en kokong av trygghet. Men vi vet bättre.

Så vi fortsätter att balansera. Rädda för att vi ska ramla ner. Rädda för att såpbubblan ska spricka.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0