Java


Framför mig, vid ett bord lite längre bort, sitter en av de sjuksköterskor som tog hand om mig lite drygt ett år sedan. Jag sitter på ett fik som ligger ett stenkast bort från Nairobi Hospital där jag låg inlagd med hjärnhinneinflammation April 2009. Nu är jag här med andra äventyr i siktet. Afrikansk jazz i högtalarna, servitörer i hela, rena uniformer, människor av alla färger och mönster. Jag smakar på en värld som varit mig främmande i dryga åtta månader. En värld av kaffelattes med vackra konstverk i skummet, av trevliga leenden på gatan, taxichafförer som kommer i tid och affärer där det inte går att pruta. Inga gatubarn så långt mitt blåa öga kan nå, inget blod, inga arga poliser och inga punkterade däck. Och just nu är det inget annat är riktigt fantastiskt trevligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0