Tillbaka är själen...
På väg i en taxi genom staden längs floden. Chauffören har ett litet pipskägg, röker en cigarett och envisas med att stapplande prata engelska med mig. Solen står högt på himlen, staden slamrar, vibrerar, skrattar och skriker. Jag är på väg mellan två olika möten. En allé av mangoträd och floden glittrar. En solstråle mot min arm. Varm varm hud och vinden trasslar i håret. Fönstren öppna. Under bilen dunkar de avslagna fjädrarna och i backen upp vid hotellet pluttrar motorn oroväckande svagt när vi åker förbi de stora vagnarna med trä som skjuts på av unga män. Musklerna glänser och svettdropparna som ramlar ner från deras pannor faller i luften och försvinner ner i den hungriga jorden.
Floden. Floden intar staden bäst den vill och idag är den blå. Det jagande vattnet virvlar nedanför mig och mjölkvita moln speglar sig i strömmarnas vågor. Klipporna är gömda under vattnet och den lilla ön i mitten är en prunkade liten regnskog fast när jag såg den sist såg den ut som en spänd mage av sand.
Radion spelar Rihannas ”Umbrella” fortsätter med Whitney Huston ”My love” och när suggan som ligger i lerhålet mitt i vägen makligt reser sig för att samla ihop sina små kultingar sjunger Michael Jackson ”The way you make med feel”. Chauffören säger att om han bara hade haft en större bil skulle han kört över suggan och kultingarna. Ja, allihopa! Säger han med energisk röst och tittar på mig med dimmig blick.
Skolbarn springer längs vägen och två pojkar bråkar ljudligt med varandra. Bilar tutar. Utanför fängelset fallande väggar har någon planterat rabatter och under ett träd sitter ett gäng militärer. Under fängelsets port, en ranglig historia i röd plåt, sticker flera par fötter fram. Fångar som på andra sidan tittar ut på friheten genom de rostiga hålen i dörren, visslar åt mig och deras barfota fötter har tårna i friheten.
En lerpöl bjuder på en kaskad av små röda droppar i luften och en droppe landar på min arm. En liten fläck av kall fukt innan vattnet torkar och kvar är en röd fläck som flagar i vinden.
Och själen har hittat hem.
Ovan, en bild som får själen att le.
