Omtagningar?


”Vi kan inte vänta”. Socialdemokraternas valaffischer hänger som avdankade påminnelser om förlust i Stockholms tunnelbana. Sådär lite dagen efter. Så där lite som en ihopslakad ballong som luften gått ur. Solen lyser bakom tunga höstmoln när jag knackar på dörren hos en gammal vän. Det är så fint, så fint att träffa människor som betyder. Som har sin plats. Över två koppar kaffe vid det höga fönstret och med lilla Julia som ligger på golvet möts vi igen. Det är detta som betyder. Dessa människor.

 

Jag går i cirklar. Som alltid, den sista tiden. Allt som inte hunnits med och tappats bort under sommarens förgängliga dagar ska nu få plats. Listor. Mina älskade listor. Ta med. Köpa. Träffa. Kolla upp. Hinna. Det kliar lite i mig och jag springer förbi Braskhult och Jönsberg när höstsolen börjar gå ner och löven leker tafatt i vinden. Springer. Ifatt, ifrån och för att få tiden att gå.

 

Häromkvällen gick jag ut i mörkret. Septembermånen silverlyste bakom tunna moln och ljuset flöt ut på den nattsvarta himlen som en droppe färg på ett blött papper. Granarnas mörka konturer på andra sidan gärdet och små små droppar av kallt flög i luften. De vita balarna, som utomjordiska dinosaurieägg, omöjliga att inte klättra upp på. Jag gillar att titta på mörkret. Allting som blir annorlunda. Sakerna man inte riktigt ser, när dagens ljus skymmer sikten. För så är det ibland. Jag gillar mörkret, och att titta på ljuset som lyser ut från husets fönster där borta, bakom skogen.

 

Imorse vaknade jag av en infernaliskt surrande mobil och tittade ut på den gråbleka morgonen utanför fönstret. Så långt bort från solen och vattnet som glittrade dagen innan. Jag låg och tittade de små vita hårstråna på min arm och tänkte att livet är allt. En så konstig blandning av glädje, smärta, saknad, lycka, njutning, ensamhet, flersamhet, ilska och lugn. Allt annat än svart och vitt. Faktiskt, så långt ifrån svart och vitt man kan komma.

 

I alla fall mitt liv. Mitt liv är en bergochdalbana i regnbågens alla färger. Och ibland väldigt grått, tillochmed.

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0