Inblick. Utblick. Ögonblick.

Måndag.
När jag kör hem i skymningen faller de första dropparna. Små explosioner mot vidrutan. Det röda dammet blir till små kladdiga floder.

Dagen började tidigt. Anställda, banken, räkningar, charterflyg och bokföring. Listor av saker som ska handlas till veckans plan och mail till kunder.

Dagen är olidligt varm. Precis så där som bara Bangui kan vara. I luftkonditioneringen på mitt kontor svettas jag och när jag står i kön till kassan i affären så rinner en liten genomskinlig droppe längs min vad. Dörrvakten till affären lutar sig fram och drar fingret över pannan och en liten glittrande stråle av svett droppar ner på den heta asfalten. Termometern i skuggan står på 38 grader. Luftfuktigheten är 88%.

Jag och Valentin springer på kullen.
Varje gång bär det emot. Varje gång en liten tanke ”tänk om”. Varje gång en liten dialog med den lilla rösten inuti. Vi springer, och springer, och springer, och framme vid parkeringen gör jag en liten mental segerdans. En high five med mig själv. Jag klarar det.
Vi stirrar varandra i vitögat, rädslan och jag.

Solen som sjunker mot Kongos kullar göms bakom mörka moln och lagom tills jag kommer hem till mig börjar regnet ösa ner. Jag har många mail att skriva och listor att pricka av men jag sätter mig på trappan. Vissa stunder får man inte gå minste om. Detta är livet. Svetten blir till kyla på huden som luktar sol och mina läppar smakar salt. Dropparna flyger i vinden och blir till vita molnbyar som driver i luften. En groda hoppar förtjust på verandan och om det inte vore för att han vore just en groda skulle jag nog tycka att han var söt.

Vitkatten jamar och myggorna tjuter. Det blixtrar vitt och åskan dånar in över floden. På ett par sekunder är natten här och mörkret omger mig. Säkerhetsbelysningen gör trädens konturer till spöken i natten och tomatplantorna vajar i vinden.

Vi stirrar varandra i vitögat. Ibland vinner jag. Andra gånger vinner rädslan.
Sådant är livet. Vi tar en dag i taget, och varje seger är ett steg på vägen. Men kommer man någonsin ända fram?

Nu ska det duschas i de sista dropparna som kan kramas ut ur vattenkranen.